linnneai

jag blir så arg på mig själv att jag seriöst sitter här och hoppas på att någonting snart ska hända. att någonting snart ska tas upp igen och börja om. jag blir så arg.

 

jag mår bra. aa, jag mår hyffsat bra. men min vardag är så jävla fucked up så jag inte vet vem jag är längre.

 

jag har en egen lägenhet. jag får jobba ganska många timmar så jag åtminstone kan betala hyran. jag har världens bästa vänner och familj som alltid finns där och stöttar mig när som helst. jag vet att jag har personer som ärligt talat tycker om mig och vill lära känna mig bättre men jag skjuter ifrån mig dom pga osäkerhet. jag mår bra. men ändå något som fattas i mitt liv. ändå något som skulle få mig att må så mycket bättre. men det finns noll chans att jag skulle kunna få det jag vill ha. noll chans. 

 

jag är inte säker på om just det skulle få mig att må bättre en lång tid framöver men för att kunna veta så skulle jag göra vad som helst för att ta reda på vad det kan vara. prova och göra något annorlunda. se om det skulle blivit bättre. men nej, jag tror att jag är rökt på den fronten. vet inte om jag har mig själv att tacka eller om det bara är så.

 

jag mår inte bra. enligt mig har jag inte fått klartecken på om det är okej att gå vidare. men det är nog ganska uppenbart att det är det, efter denna långa tid som separerade.