vet inte vad jag ska börja någonstans. 
detta år har varit både så jävla roligt och fruktansvärt.
jag har nog gått igenom alla känslor en människa kan känna.

jag har varit arg, lycklig, orolig. glad. ledsen. spänd. förvånad. inte förvånad. 

det har hänt ganska mycket under detta år och jag är samtidigt glad att allt har hänt. 
fastän det har gjort mig så otroligt svag i just den sekunden så gör det mig starkare nu.

 

jag har vunnit så underbart fina människor under 2015 men samtidigt förlorat, vilket har varit både negativt och positivt. livet går upp och ner ibland och människor kommer då ibland i kläm. 

jag bestämde mig för att flytta och lämna mitt jobb jag hade i harnäs. mina älskade små sjöhästar.

det går inte en dag utan att jag tänker på dom. ibland drömmer jag om dom som att jag fortfarande jobbar där.

träffade mina fina "jobbtjejer" och är så glad att jag fick så fantastiska vänner genom ett jobb. jag flyttade av den anledning att jag inte har några vänner i skutskär (bara familjen). inte som jag umgås med. mina vänner har jag här i ockelbo och det är här jag trivs bäst har jag kommit underfund med. 

hade jag haft möjligheten och pengarna när jag flyttade härifrån för 2 år sedan hade jag bott kvar direkt men det funkade inte just då och därför såg jag möjligheten nu i somras att flytta tillbaka. 

 

just nu jobbar jag på förskolan jag lämnade när jag flyttade hem till skutskär så det är skönt att komma tillbaka till lokaler och kollegor jag känner sedan innan, samt min bästa vän som också jobbar där. det är otroligt kul!.

 

fick en otroligt fin lägenhet som jag är såååå nöjd med men jag kan ibland sakna min förra. den var mer mysig men denna är större och ljusare och jag har ett sovrum och vardagsrum på olika sidor av lägenheten, plus en balkong(!!!). aldrig haft balkong förut så det kändes som en otrolig frihet och kunna öppna upp istället för bara ett litet fönster. 

 

förra hösten fick min pappa alzhiemers som skakade om hela vår familj och släkt. idag är han gudskelov rätt stabil och nästa stadie kommer inte förrän om några år lyckligtvis/förhoppningsvis. jag känner mig trygg i den saken nu. innan var jag helt förstörd men jag känner just nu att så länge pappa mår bra och känner sig positiv så är jag också det. även om tanken att han en dag kommer försvinna från oss är helt obeskrivlig. vi stöttar varandra i familjen och vi försöker ändå ha så roligt som det bara går och inte tänka på det så mycket och därför tror jag vi klarar detta utan problem. 

 

vad har mer hänt detta år?

1. jag har litat på fel människor.

2. min bil har gått sönder så jag måste sälja den och leva utan bil ett tag. 

3. från en otroligt rolig och härlig vistelse i stockholm glömde jag min hemnyckel, bankkort och körkort på bussen hem och fick aldrig tillbaka det. det vill säga att jag fick betala nytt lås och körtkort, onödigt linnea!

4. jag skulle färga håret. det blev från blond till svart. jag klippte av mig halva mitt långa hår och har fortfarande inte fått tillbaka längden jag vill ha. ilands-problem. ja. men det var en del av mig och sedan dess har jag inte varit bekväm i hur jag ser ut hur mycket jag än velat och försökt. 

MEN. jag har även haft så otroligt roligt med alla mina "gamla" och nyfunna vänner!
vi har druckit vin i tid och otid, firat både 25årsfest med 80talstema och 30årsfest. haft semester och bara njutit av att vara lediga i 6 veckor. åkte utomlands första gången utan familjen för en gångsskull, min kusin tog studenten, spontant hittat på saker och med det blivit pank, varit på konserter, solat och badat, spelat brännboll på lingbolyran och inte kunnat gå dagen efter, åkt karuseller, tappat mobilen, somnat vid 5 och träffat martin björk på marknaden. varit till ullared och gränna med syskon och bonusmamma, firat min födelsedag/inflyttningsfest med underbara människor här hemma. en av mina bästa vänner fick en dotter i oktober och julen har varit så härlig och rolig med bla julafton med släkt och familj och juldagen med massa människor här hemma hos mig. det är lite av vad som hänt under mitt 2015. 

 

 

att blotta sitt hjärta gör man inte för vem som helst. men jag gjorde det för dig. 

för att du kändes viktig för mig och jag var viktig för dig.

men när sanningen kommer ikapp en, så finns det inte så mycket man kan göra åt.

hjärtat ligger fortfarade där helt blottat, men vi står utan varandra. 

 

från topp till tå. 

från berg till botten av havet. 

att allt kan förändras på en natt. 

att försöka förstå hur en annan människa 

kan känna som den känner,

när man själv känner helt tvärtom. 

varför ska livet erbjuda dessa svåra och

tuffa besluten att ta?

varför kan inte livet alltid vara 

en dans på rosor? 

att förlora en person som stått en 

absolut närmast under 4-5 år. 

jag tog beslutet men det är jag som

mår sämst av det tror jag. 

fast ändå bäst. 

jag kan inte riktigt säga vad som

försiggår i min hjärna just nu. 

blandade känslor lämnar jag återigen

ett gammalt liv och försöker se 

det positiva till ett nytt.

inte alltid lätt att ta beslut men 

de måste tas. 

jag mår sämre än sämst förövrigt

och jag har haft alla odds emot mig 

nu i veckan. 

hoppas på en vändning snart 

så jag blir lycklig igen och kan leva livet 

på nytt. 

 

har bott hos petra hela veckan och vi har gjort massor. var barnvakt till thyra en dag, maya och milton kom och gjorde oss sällskap. vi har shoppat loss i Valbo (ooops), bl a en hatt. vin och spel hos emil och Sofie, mys i soffan ggr 1000, spraytan, frukost på verandan. och massa mer. så jävla jobbigt att man ska börja jobba igen! vill inte ;( 

julaftonen firade jag hos min pappas svärföräldrar, min "mormor och morfar" med familjen och släkt.