linnneai

jag är en person som bryter ihop om det inte löser sig på en gång. just nu är jag "arbetslös", bor i mammas källare och alldeles ensam. jag har underbara vänner som finns och stöttar och en fantastisk familj, men ibland räcker inte det. det behövs jobb, boende, man ska trivas med sig själv. och det gör jag inte nu. jag har klivit ett steg tillbaka och blivit tvungen att börja om på ruta 1.

 

förra veckan skickade jag in en intresseanmälan till älvkarlebykommun för att bli vikarie. dom ringde upp på en gång när dom fått brevet och frågade när jag kunde träffas, hon blev intresserad av mig direkt. jag sa att jag kunde när som helst så på torsdag ska jag träffa hon som ringde och förhoppningsvis får jag börja jobba snart. gjorde nyss en likadan inskrivning till gävle och hoppas på en intervju där också. det löser sig alltid men just när man sitter i skiten känns allt bara så långt borta. det har gått 3 veckor sedan jag var tvungen att ta mina saker och åka och därmed säga upp mig från mitt jobb i både ockelbo och lingbo, när det äntligen började ordna upp sig där. sedan dess har det varit både upp och nedgångar på många olika plan och det börjar ordna upp sig, även om det är en lång väg dit.

 

nu väntar jag på mamma och vi ska åka till älvkarlebyhus och kika om det finns några lägenheter lediga.