linnneai

vi kom fram till att ingen av oss kan gå vidare pga det starka känslor vi har för varandra fortfarande. 

vi gav upp allt vi byggt upp efter varandra och börjar om på nytt tillsammans

men tappar varandra lika fort och ger upp.

vi säger att vi vill ha varandra. att vi dras till varandra fortfarande är det ingen fråga om.

vi pratar varje dag. som kompisar eller är det för att vi inte kan släppa varandra? jag vet inte längre.

du säger att det är jobbigt att träffa mig, du undviker att ses. 

jag ser på hela dig hur nervös du blir när du ser mig. du vet inte vart du ska ta vägen.

hela du lyser av oro och jag ser på dig att det är mig du vill ha. 

men alla handlingar väger starkare än ord.

inget du säger till mig betyder något om du inte visar det fysiskt. vilket du inte gör. 

jag litar inte på dig. har nog aldrig gjort. 

du har aldrig kämpat för att jag ska kunna lita på dig. inte ens en gång.

du ger upp för lätt.

 

att jag i 4 år nu varit kär i någon som inte tar mig på största allvar, det förstår jag inte. 

ibland kan jag känna att du är så jävla bra. att du är så jävla bäst bara. 

men oftast. 9/10 ggr så väger dina sämsta sidor upp, och de bra bara slängs in i väggen.

jag står där som ett fån. jag fattar ingenting. 

jag vill tro på den enda bra saken. men alla dåliga saker tar den bra saken ifrån mig. 

och det är inte mitt fel att tänka så längre. 

 

jag ångrar ingenting jag gjort med dig.

det enda jag ångrar är att jag inte stod på mig och att JAG gjorde saker annorlunda.