linnneai

fredag lördag söndag låg jag i sängen. hade ont i hela kroppen efter det kan jag säga. inte ok. jag blev dunder förkyld i fredags och åkte hem från jobbet och låg hela helgen. i söndags orkade jag åka in till stan och äta lite mat med fanny och sen blivit piggare och piggare. men jag är fortfarande sjukt täppt i näsan och har lock för öronen, hör typ ingenting så har varit hemma från jobbet hela veckan. kanske jobbar imorgon! har inte haft någon feber som tur är men huvudet har typ sprängts snart och det kliar i öronen. snoret är jätte tjockt och lär ta nässpray hela tiden. blä. har snart varit sjuk en vecka och oftast håller mina förkylningar i sig typ 3 dagar och då snorar jag bara lite och fortfarande kan jobba! ser fram emot att träffa mina små hjärtan på jobbet igen även om dom hostar i min mat när jag äter och dom bjuder till på massa sjukdomar haha ;) 

nu har första veckan passerat och jag är mycket nöjd över att dom önskade mig som vikarie en hel månad. det går skit bra. jag är där av en särskild anledning och är extra insatt pga tillökning i gruppen. jag får prata engelska varje dag eftersom tillökningen är flyktingbarn. det är sjukt spännande men samtidigt jobbigt. det går ibland så långt att man snackar engelska med se svenska barnen t om  pga att man är så insnöad på att prata med de nya. 

jag är sårad. arg på mig själv. besviken. lycklig. vill gråta. skrattar. jag är arg på andra. jag är ledsen över att allt förändras. glad att det faktiskt händer något i mitt liv. jag är supernöjd över mitt jobb. ibland har jag ångest över det. jag vet att människor tycker jag är vacker. vissa dagar vill jag gräva ner mig för att mitt självförtroende är på botten. jag har så så så många människor i mitt liv som alla vill mitt bästa. varför känner jag mig ändå ensam? jag vill göra så mycket, ta tag i saker. men. varför hittar jag inte motivationen? vill upptäcka saker men ligger inte i tillräckligt för att uppnå dom målen. en känsla i mig säger. släpp. släpp taget. en annan känsla säger. stopp. ta det lugnt. du har inte bråttom. en tredje känsla säger gå all in. gör vad du känner att du blir glad över. men. jag är en människa som bryr mig för mycket om vad andra ska säga om mig. en negativ personlighet som jag försöker jobba på. en personlighet som förstört mycket i mitt liv. en personlighet som inte låtit mig göra vad jag egentligen vill. den måste bort. vill bara gå in i min kropp och klippa bort den delen i mig. som gör att när jag väl vill gå in för saker, stoppar den mig och tvingar mig att backa. blir arg på mig själv. vill slita i mitt hår och springa rakt igenom den väggen som bara skjuter mig bakåt. någon gång i livet, kommer den väggen vara försvunnen och jag kan vara lycklig. inte hela tiden behöva ta på mig andras fel. säga förlåt för något jag inte gjort. bara behöva stå upp för mina egna handlingar. dit vill jag komma. snart. helst nyss. det jag vill säga med allt detta, är att jag är en mycket svag person som vill så mycket. ibland är jag stark men det svaga tar över och jag vill övervinna det. att behöva gå vidare från något som jag inte valde att lämna. är det svåraste någonsin i mitt liv. jag vill inte ha dom motgångarna. vill att det ska gå över lätt som en plätt. men det går inte. det tar tid och man behöver inte ha bråttom. man känner när tiden är inne. när man känner sig lycklig och omedvetet slutat tänka på gammalt groll som sköljer över en varje dag fast man inte tänker på det. snart så. kanske det är över.