linnneai

det enda som saknas i mitt liv nu är någon vid min sida. att alltid ha haft någon dag ut och dag in i 3 år gör en ganska skadad när den är borta. det är något som fattas även om livet är på topp nu. jobben bara rullar in, jag kikar lägenheter hela dagar och var på en visning imorse. väntar bara på ett samtal imorgon om jag får den eller inte. (hihihihi) så jag bara hoppas hoppas hoppas!!! men det är ändå någonting, någon som gör att jag inte är hel.

 

jag är stolt över mig själv att jag tagit tag i saker och fixat så snabbt fast jag suttit i skiten och bara velat ligga i sängen hela dagarna. har tagit mig till jobbet och älskat att vara där fast jag mått piss. det är barnen och alla vuxna på jobben som får mina dagar att bli lite bättre. alla kommentarer, alla spontana kramar när dom bara slänger sig om halsen när man kommer på morgonen, när småknattarna lär sig säga mitt namn (naneea, lonea, ninneeea), man blir så glad fast dom är pain in the ass ibland.

 

mina vänner träffar jag inte så ofta längre, vi bor så långt bort och jag hatar det!!! jag saknar verkligen ockelbo/lingbo bara för det. mina vänner. kan inte träffas när som helst och jobbet styr så himla mycket om man kan ses eller inte. det gör mig ännu mindre hel. har turen att ha hittat vänskapenigen i en gammal barndomsvän gatan bredvid. det är guld värt. jobbar även med två gamla kompisar från skolan. så kul!

 

jag är så glad att jag har så underbara människor i mitt liv som hjälper mig och ställer upp när som helst. min familj, mina vänner. övriga härliga personer som förgyller dagarna på andra sätt.