linnneai

mina "svärfamiljer" är dom mest underbara människorna jag träffat. jag är verkligen mig själv med dom och kan säga precis vad jag tycker utan att det känns konstigt. vi kan skämta om så sjukt tråkiga saker och har precis samma humor. jag har alltid varit accepterad som jag är och jag är så glad att jag hamnade i just dom familjerna. att det blev som det blev har inte stoppat mig från att åka upp och hälsa på dom utan det har varit min trygghet när jag dag för dag har lämnat mitt hem mer och mer, min vardag. att komma upp och bara få vara med personer som jag tagit för givet i min vardag, som jag alltid kunnat svänga in till om jag suttit ensam, som har hjälpt mig med vad som helst och tagit in mig i familjen precis som deras egna. att skiljas från dom är så fruktansvärt jobbigt. det är min tredje familj. så glad att jag fortfarande har kontakt med dom och att jag kan prata med dom som om inget har hänt mellan mig och simon. dom backar inte från mig för det. det är så skönt. jag och lena har blivit som bästa vänner, inte bara svärmor och svärdotter. hon är min BFF: som jag kan prata med allt om, som jag ringer om jag har det svårt eller om jag är glad och vill skryta. hon har varit min trygghet när jag inte haft min egna mamma i rummet bredvid. hon som har ställt upp för mig när min mamma bara funnits på telefon och inte kunnat göra ett skit utan bara kunnat säga: det löser sig, love u. men lena har varit den som jag tagit i första hand. en sån sällsynt underbar människa som tar hand om alla. verkligen alla och stoppar undan sig själv, bara hon hjälper alla andra. nu är det hennes tur att må dåligt och bli hjälpt och det suger att jag inte kan ge tillbaka allt det hon hjälpt mig med. det är grymt jobbigt att veta att hon sitter ensam ibland och jag skulle kunna sitta där med henne, lika ensam, bara det att jag varje dag är nästan 10 mil ifrån henne. det gör det svårt. 

 

det som gör det hela lite jobbigare är att vi i somras bara (vi jobbade ihop hela sommaren och var både kollegor, bästa vänner och svärmor/svärdotter) sa att vi skulle grina blod om det tog slut. att vi inte skulle klara oss utan varandra. att vi skulle gå under om vi inte fick umgås och skratta som vi brukar göra. men det var något vi bara skakade av oss för så skulle det ju inte bli..  jag är så tacksam att jag fortfarande kan göra det med dig, fast vi gjort slut och du är hans mamma. och att han inte har något problem med det.

jag älskar verkligen er alla. det ska ni veta!