dag 1 - om mig
jag har gjort detta förut. men jag var nog en helt annat människa då än vad jag är nu. inte personligt sätt utan just mognare, mer vuxen och stabil liksom.
sinikka linnea ivarsson heter jag. sinikka är min mammas namn så jag är döpt efter henne. 19 september 1992 föddes jag, nere i uppsala. mina föräldrar är skilda sedan jag var 4 år och har sedan dess nya familjer. när jag föddes bodde vi i harnäs och sedan flyttade mamma till skutskär och pappa till gävle och så har det varit hela mitt liv. jag gick i skolan i skutskär hela min uppväxt och har därför bott hos pappa varannan helg.
på gymnasiet läste jag barn och fritidsprogrammet och träffade många nya vänner. helt underbara är dom. jag lärde mig också väldigt mycket under de tre åren, just av programmet. jag har nu en helt annan syn på sjuka människor, alltså personer med särskilda behov, jag har lärt mig att bli mer social, ta ansvar, vara en ledare och visa vem som bestämmer. i högstadiet var jag ganska tyst, vågade inte ta för mig och var inte speciellt social, var väldigt blyg. det sitter fortfarande kvar men jag har tackvare barn och fritid inte lika svårt för det längre. ibland undrar jag vad jag skulle varit för person om jag inte gick barn och fritid. jag tror jag skulle varit en helt annan människa med tanke på vilka man lär känna och vad man lär sig osv.
dagen efter studenten blev jag äntligen sambo med min fina pojkvän. vi har varit tillsammans i lite mer än ett år och jag ångrar inte en sekund att jag flyttade ihop med honom. när jag bodde i skutskär och han här uppe så var det inte alltid så lätt att träffas eftersom jag gick i skolan och han jobbade och vi bodde väldigt långt ifrån varandra. vi bor i lingbo, en liten by ovanför ockelbo och jag trivs verkligen här. men jag saknar självklart lilla skutskär där jag har min fina mamma, lillebror och hans pappa och sätra där jag har pappa, mina syskon och deras mamma.
simon betyder så otroligt mycket för mig. han finns där, han gör mig lycklig, han lär mig saker, han är rolig, charmig, har en underbar personlighet, helt fantastisk är han.
för snart en månad sen tog jag mitt efterlängtade körkort, ganska stolt över mig själv att jag tillslut klarade det, det var inte lätt för mig, det var en lång väg dit men nu har jag det i handen och jag är lyckligare än lyckligast.
som sagt, jag är stolt över mig själv att jag klarat så många saker jag inte trodde att jag skulle klara. jag har flyttat hemifrån, inte själv utan med min pojkvän och det är ett stort steg. jag flyttade inte bara till en annan del av skutskär där jag bott hela mitt liv utan jag flyttade upp till lingbo där simon kommer ifrån och det tar nästan 2 timmar att åka hem till mamma. jag tvättar, diskar, städar, jobbar ibland, tar hand om saker jag aldrig gjort förut förrän dagen efter studenten och jag är faktiskt förvånad över mig själv, men otroligt tacksam för vilka jag har i mitt liv och dom jag lärt känna och jag vet att det alltid är någon som ställer upp för mig om inte någon annan kan.
sinikka linnea ivarsson heter jag. sinikka är min mammas namn så jag är döpt efter henne. 19 september 1992 föddes jag, nere i uppsala. mina föräldrar är skilda sedan jag var 4 år och har sedan dess nya familjer. när jag föddes bodde vi i harnäs och sedan flyttade mamma till skutskär och pappa till gävle och så har det varit hela mitt liv. jag gick i skolan i skutskär hela min uppväxt och har därför bott hos pappa varannan helg.
på gymnasiet läste jag barn och fritidsprogrammet och träffade många nya vänner. helt underbara är dom. jag lärde mig också väldigt mycket under de tre åren, just av programmet. jag har nu en helt annan syn på sjuka människor, alltså personer med särskilda behov, jag har lärt mig att bli mer social, ta ansvar, vara en ledare och visa vem som bestämmer. i högstadiet var jag ganska tyst, vågade inte ta för mig och var inte speciellt social, var väldigt blyg. det sitter fortfarande kvar men jag har tackvare barn och fritid inte lika svårt för det längre. ibland undrar jag vad jag skulle varit för person om jag inte gick barn och fritid. jag tror jag skulle varit en helt annan människa med tanke på vilka man lär känna och vad man lär sig osv.
dagen efter studenten blev jag äntligen sambo med min fina pojkvän. vi har varit tillsammans i lite mer än ett år och jag ångrar inte en sekund att jag flyttade ihop med honom. när jag bodde i skutskär och han här uppe så var det inte alltid så lätt att träffas eftersom jag gick i skolan och han jobbade och vi bodde väldigt långt ifrån varandra. vi bor i lingbo, en liten by ovanför ockelbo och jag trivs verkligen här. men jag saknar självklart lilla skutskär där jag har min fina mamma, lillebror och hans pappa och sätra där jag har pappa, mina syskon och deras mamma.
simon betyder så otroligt mycket för mig. han finns där, han gör mig lycklig, han lär mig saker, han är rolig, charmig, har en underbar personlighet, helt fantastisk är han.
för snart en månad sen tog jag mitt efterlängtade körkort, ganska stolt över mig själv att jag tillslut klarade det, det var inte lätt för mig, det var en lång väg dit men nu har jag det i handen och jag är lyckligare än lyckligast.
som sagt, jag är stolt över mig själv att jag klarat så många saker jag inte trodde att jag skulle klara. jag har flyttat hemifrån, inte själv utan med min pojkvän och det är ett stort steg. jag flyttade inte bara till en annan del av skutskär där jag bott hela mitt liv utan jag flyttade upp till lingbo där simon kommer ifrån och det tar nästan 2 timmar att åka hem till mamma. jag tvättar, diskar, städar, jobbar ibland, tar hand om saker jag aldrig gjort förut förrän dagen efter studenten och jag är faktiskt förvånad över mig själv, men otroligt tacksam för vilka jag har i mitt liv och dom jag lärt känna och jag vet att det alltid är någon som ställer upp för mig om inte någon annan kan.
Kommentarer
Trackback
